72 blev gigantiskt, 66 funkade inte med ränderna, men kanske 64 är de ultimata maskorna? Jag gör en vante utan mönster, lyckligtvis är den till mig själv så jag kan ju prova längs vägen men det är fortfarande en smärre omöjlighet att sticka någonting precis lagom stort. Jag är en perfektionist utan dess like i lägen som detta så jag anar att jag kommer få repa upp denna skönhet men än så länge är jag väldigt nöjd.
Garnet är Visjögarn från Östgötaull. Ja jag har till och med köpt det på plats i butiken utanför Ödeshög, svensk supermysig ull när den är som bäst. Som vantgarn är det perfekt tycker jag, inte för stickigt som pyttetunna finullen är och inte för mjukt, precis lagom.
För att lyckas göra en lettisk fläta tog jag hjälp av både Claras beskrivning och en liten film från Youtube.
Efter att ha titta på filmen några hundra gånger undrar jag fortfarande vad "combination-knitter" är för något och varför man inte stickar på amerikanskt vis då. Någon som vet? Är jag en sådan utan att veta om det...? Åh fasan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar